Vår historia om hur Åmells Möbler en gång i tiden startade.
GÅRDSSNICKAREN FRÅN JULITA
Historien om hur Åmells möbler grundlade sin hantverkstradition.
 |
Under löjtnant Bäckströms tid
utvecklades Julita till ett praktfullt och mycket typiskt högre ståndshem. |
Även om det gustavianska möbelsnickeriet fick minskad betydelse i de kretsar i Stockholm som ledde utvecklingen under 1800-talet, skulle hantverket leva vidare på landsbygden, om än i något andra former. De möbelsnickare som fått sin utkomst på gods och gårdar hade ännu en viktig uppgift att fylla. De tillverkade inte bara nya möbler och inredningar i klassiska mönster, utan underhöll också de redan tillverkade.
Henning Forsman på Julita.
På Julita gård härskade familjen Palbitzki sedan flera generationer.
Då friherrinnan Beata Palbitzki avled 1872, sedan hon överlevt sin make i mer än två decennier, ärvdes Julita av hennes svägerskas barn och barnbarn. Dessa sålde gemensamt godset till grosshandlaren Johan Bäckström i Stockholm. Denne var en hängiven beundrare av den klassiska smaken och hade ambition att försköna Stora Huset på Julita ytterligare.
Samma ambition hade i ännu högre grad sonen Arthur, som var kulturminnesvårdare och stor donator. När löjtnanten, som han alltid kallades, 1902 ärvde Julita, lät han den konstfärdige gårdssnickaren Henning Forsman ansvara för tillverkning och renovering av möbler och inredningar i tidens smak.
Henning Forsman var en sällsynt skicklig hantverkare och finsnickare.
Han var inte bara begåvad med sina händer, utan hade också en utpräglad, konstnärlig ådra. Han var född 1870 och fick två söner, Helge och Folke. Båda sönerna gick i faderns fotspår, men med tiden sökte de sig bort från Julita. Kvar blev fadern i sitt hantverk och på Julita finns idag ännu många exempel på vad en skicklig gårdssnickare kunde åstadkomma.
1936 startade de båda sönerna en mindre möbelindustri i Katrineholm, sedan Helge flyttat dit sitt snickeri från Julita. Ödet drabbade dock brodern Folke som förlorade en arm i sågen och det fick naturligtvis konsekvenser för den lilla snickerifabriken. Där tillverkades möbler och gjordes inredningar, bl a till Tingshuset i Katrineholm. En period levererade man också radiolådor i trä till Telefunken.
Kapten Åmell från Stockholm
Efter andra världskrigets slut köpte den välkände kaptenen Nils Åmell i Stockholm fabriken i Katrineholm. Verksamheten flyttades efter en tid till en mer välbelägen och lämpligare anläggning i Gnesta där den nya fabriken öppnades 1946. I köpet ingick också den skicklige snickaren Helge Forsman och för honom innebar verksamheten i Gnesta en helt ny utveckling.
 |
Helge Forsman, gårdssnickarens son, |
Med Helge Forsman följde en utpräglad känsla för tradition och kvalitet.
De möbler som Åmells nu började tillverka kännetecknades av en hög grad av hantverksmässighet och former och mönster från de klassiska herremanshemmen.
Man valde en medveten stil som uppskattades av alla dem som kände igen äkta stilmöbler.
Helge, som nu var verkmästare hos Åmells, formgav många av möblerna själv och visade stor talang både vid ritbordet och med verktyg i hand.
Många av hans klassiska ritningar finns ännu kvar och används alltjämt.
Bevarad tradition.
Sedan kapten Åmell gått bort och dennes arvtagare övertagit driften av fabriken i Gnesta, fick tillverkningen en tydligare inriktning på stolar, matsalsmöbler och skåp av olika slag.
Beställningstillverkning med möjligheter för kunderna att välja färger och modeller blev tidigt en medveten affärsidé. Ändå bevarades de egna modellerna och sortimentet präglades av ett litet, förnämligt urval av mycket hög kvalitet.
 |
Många utsmyckningar och motiv
som än idag huggs i möblerna från Åmells har sitt ursprung i Henning Forsman’s hantverk. |
En och annan gång tillät sig dock Helge att vid sidan om den ordinarie tillverkningen själv bygga ett intarsiaskåp eller en byrå och alltid med samma ypperliga kvalitet i form och mönster.
Vid 70 års ålder lämnade Helge Forsman Åmells Möbler.
Kvar blev många av hans lärlingar och den väl utvecklade hantverkstraditionen.
Naturligtvis finns det idag rationella hjälpmedel i form av maskiner och material även hos Åmells, men så långt det är möjligt har hantverket bevarats. Orsaken är enkel. Verkligt vackra och hållbara möbler, färgsatta och utformade efter beställarens personliga önskemål, går inte att tillverka med enbart maskiner och i stora serier.
Då försvinner känslan för möbeln och ägarens stolthet över att ha t ex en matsalsmöbel som tillverkats i en tradition som har sitt ursprung hos gårdssnickaren från Julita.